Min resa genom eländet

Stora dagen

Väkt jävligt tidigt

5:36 kom det in en manlig ssk (inte alls snygg). Han tog blodtryck 120/80 & temp 37,5. Jag har inte kunnat sova någon ting, larm, dåligt isolerade väggar. Om 1,5 h är det dags för avgång för att åka säng till slutdestination käkoperation. Detta blir sista blogg inlägget innan op. Jag skriver när jag orkar.


Stunden är kommen......

7:15 SSK som skrev in mig kvällen innan kommer in & säger god morgon.
Hon plockar fram handuk, operations-skorta & operations strumpor åt mig & ber mig att duscha.
Jag blev lite grinig för att mitt ny plattade hår skulle bli burrigt & lockigt.
Jag blir lite små stressad och visar lite av mitt dåliga morgon humör, jag som annars vill vara ute i god tid för att slippa stressa.
När jag kommer ut från duschen iklädd op-skorta & op-strumpor, står 2 st SSK & 1 st USKA och väntar på mig.
Jag får premedicinering i form av 1st 5 mg Stesolid & 2st Panodil.
Min nervositet vid detta laget var verkligen 12 av 10, jag vet inte hur många gånger jag var tvungen att gå på toaletten för att pinka av nervositet.
Jag skämtar till det lite genom att säga: Nu är jag nästan kliniskt ren genom att ha duschat 3 gånger på mindre än 15 timmar :)
Klockan har tickat iväg rejält, jag låser garderoben på salen & ber personalen ta hand om nyckeln.
Ännu en gång tas blodtrycket (120/90), Syresättningen & tempen.
Jag får lite skuld känslor av att jag inte hannit att ringa mamma för att säga god morgon innan jag åkte ner till min käkoperation.
En USKA & en SSK börjar rulla ut sängen ur salen och jag skämtar att det är första gången jag åker säng på riktigt, med undantag från övningskörning av sängar på gymnasiet.
Sängen rullas ut från avdelningen in i hissen från plan 6 ner till plan 3, jag avslöjar för mina sängchafförer i hissen att jag har lite hissfobi efter lite incidenter i hissar.
På vägen till operations salen små pratar Uskan & SSK med mig.
Jag fick den klassiska frågan vad jag jobbar med? Jag svarar att jag oxå är Uska/vårdare men har framtidsplaner på att plugga vidare, jag är värd något bättre arbete.
Av nervositet har några tårar rullat ner för mina kinder....
Hissen plingar till, jag rullas ut ur hissen & får åka säng en ganska lång sträcka..
På avstånd ser jag en dörr med texten KÄKKIRURGI, jag inser snabbt att käkkirgerna har en egen liten verkstad med egen ingång, som alltså inte låg vid dem andra operations salarna.
SSK som kört min säng drar sitt passerkort så dörren öppnas, väl där inne står de grönkläda personalen som ska medverka vid min operation. Min säng rullas in och parkeras i rummet intill operations salen. jag får själv traska in i operations salen på mina darriga ben.
Jag välkomnas varmt ava de grönkläda personalen, ett välbekant ansikte, säger att det är roligt att se mig, men kanske inte så roligt för mig.
Jag får traska några steg in till operations salen, hela jag skakar som en kastanjett, jag lägger mig på det kalla operationsbordet och jag skakar & darrar av nervositet även av att jag frös.

Tankarna börjar komma i huvudet, är det verkligen dax nu? Vågar jag verkligen detta? är det värt detta? Äntligen är det dax!!

Narkos sköterskan presententerar sig, det visar sig att jag känner igen henne från när jag gick elev & fick vara med på några operationer.

Jag börjar förberedas:
¤ Får ta på mig en grön operations mössa i tyg.
¤ EKG-elektroder fästs på min bröstkorg.
¤ PVK (venflon) sätts, först på vänsterhanden, men kärlet brister, så en ny får sättas på handleden, fin färg på kanylen ROSA!!
¤ Dropet kopplas på & säts igång.
¤ Blodtrycks manshett & klämma för syresättning kopplas även på.
¤ Jag får ett täcke om benen & små kuddar under benen, jag påpekar att mina fötter är som isbitar, så fötterna stoppas om lite extra.
¤ Även syrgasgrimma får jag på mig.

Nu är det inte långt tills stunden är kommen.
Jag ligger med båda armarna utsträkta, tårarna rullar ännumera nerför mina kinder, jag känner mig utlämnat (men väl omhändertagen) & väldigt "liten" i en operations sal.
Narkos medlet börjar pumpas in i mig, de frågar om jag känner mig konstig eller trött, icke det minsta eller något svarar jag.
Jag får en mask för munnen, för att andas in narkosgas, jag blir väldigt yr, får panik & är pang borta av nakosen.


UPPVAKET

Jag hör någon säga operationen är över & klockan är tjugo i tolv,  jag har en syrgas mask för munnen &  ligger i min säng på uppvaknings avdelningen. Detta är det första jag mins efter operationen, har inget som helst minne av att jag har blivit i lyft en säng. De frågar om jag har ont, hur mycket på an skala mellan 1 & 10, jag inser att jag verligen har ont & säger att det gör så ont som en 12.a.
Ganska ofta får jag frågan om jag är kisse nödig, vilket jag inte var, några gånger kollar dem med ultra ljud, för att kolla om jag hade urin i blåsan...
jag får kartegan insprutat i CVK,n, jag slumrar till en stund, efter en stund frågar en sjuksköterska mig om jag fortfarande har ont, jag har fortfarande ordentligt ont, jag får ytterliggare mer smärtstillande som pumpas i mig.
Denna gången värkar smärtstlllandet ordentligt, denna gången blir jag helt borta..
Efter någon timme vaknar jag till & är ordentligt yr & illamående, en sjuksköterska får fort fram en rondskål i papp, som jag spyr hur mycket som helst i. Plötsligt ser jag att min spya består av blod slamsor...
Dom följande timmarna spyr jag ännu mera blod......
Jag har förmånen att ha en klocka mitt framför mig, så jag slapp och fråga vad klockan var hela tiden..
Jag var dessutom rejält kisse nödig, vilket jag sa till om, sköterskan skulle hjälpa mig upp på toaletten, men så fort jag sätter mig upp i sängen blir det alldeles svart för mina ögon och jag tuppar av, ..........
Så det skulle bli till att få ett bäcken i sängen, med massa skärmar runt hela sängen, men försöket att försöka  kissa på bäcken gick inget bra.. Det gick helt enkelt inte att pissa, ofta efter operationer när man fått muskel avslappnande kan det vara svårt för pisseriet att komma igång..
Sköterskan tar åter fram ultraljudsappareten för att kolla urinet i blåsan, nu var det hela 5dl i min blåsa..
Jag förstår genast vad utgången blir för mig som är extremt kissenödig..
TAPPA urinblåsan, en tillfällig urinkateter fördes in i mitt urinrör och oj vad det rann urin, det var väldigt obekvämt att få en urin kateter införd..
Dom kommande timmarna fortsätter jag att spy och slumra till om vart annat, några läkare kommer och kollar till mig...
Bara för att jag spyr så mycket som jag gör blir jag inte uppskickad på vårdavdelningen..
Men kvart i sju kommer 3 sjuksköterskor från avdelningen (en av dem är en gammal klasskompis) och vill ta med mig upp till avdelningen, efterv ungefär 9 timmar på uppvaket, kändes helt underbart att få åka iväg upp till avdelningen.

AVDELNINGEN
En sjuksköterska ( en föredetta klasskompis) skjutsade iväg mig & sängen, till avdelningen och  salen som jag låg på, nu hade även min rums kompis ockuperat salen, hennes färäldrar var på besök.
Jag var helt slut, teven på salen på på högsta volym och henns föräldrar pratade i hög ton...
Jag var helt slut, jag fick hjälp med att få byta till ett sexig blå nattskjorta igen, jag fick även hjälp att ta mig till toaletten, då var jag vinglig på benen och var rädd att svimma. Jag var helt överlycklig att jag kunde göra "ettan" helt själv!! På Toaletten börjadfe jag blöda näseblod, så en sjuksköterska petade upp en kompress en näsan på mig..
Jag började även spy och personalen ordnade fram spypåsar och ett helt paket med näsdukar/servetter.
Efter en stund kom även min morsa på besök, men hon åkte efter en stund, då jag var helt slut.
Personalen ordnade även lite is åt mig som jag sög på för att få ner lite svullnad..
Min käkkirurg kom även för att titta till mig, han konstaterade att det inte var någon blödning i munnen..
Fick även några tabletter panodil (sup) och Voltaren? jag blev lite besviken att jag ej kunde få lite starkare tabletter, men icke sa nicke, jag hade tydligen fått enligt maxdos......
Rumskompisen tittade på Mammas pojke och efter en stund slocknade jag, trots det höga ljudet.. zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Efter någon timme vaknade jag till av att nattpersonalen, den kommande natten turades jag och  rumskompisen av att gå på toaletten, droppet gör en enormt pinkenödig och jag spydde en massa även..

SLUT PÅ DENNA DAG!!!!!!!!

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Eric Monroy
skriven :

Älskar hur detaljerat du beskrivit din operation. Tack vare det här inlägget vet jag lite mer om vad som kommer att hända efter att jag genomgår in käkoperation.

Men det ser ut som att hela inlägg inte har publicerats. Det slutar efter "och vill ta med mig upp till avdelningen, det..."

Vill läsa mer! :)

2 Elle
skriven :

Hej! Har läst mycket igenom dina texter här. Ska nämligen operera mitt underbett den 9e maj, alltså mindre än två veckor och är extremt nervös!

Är inte så stort underbett dock. Men har hört att kirurgerna är så väldans skickliga. Jag är nog mest rädd för smärtan efteråt och att sövas ner.

Veckan därpå, måndag och tisdag, så ska jag ha teoriprov och körprov i körkort. För att fråga dig som en patient i detta operationsfall; tror du att jag skulle orka körprovet? Med tanke på smärta. För morfintabletter kanske inte är bra då man kör haha.

Jag tyckte att visdomständerna gjorde förjävligt ont efter att dem grävt ur dem. Men har hört att de personer som gjort dessa operationer säger att visdomständerna var värre än själva operationen. Kanske är sant?

Och nu är det ju två år sedan du gjorde detta ser jag, tog det lång tid innan du kunde äta o så?

6 veckor högst blire ju flytande, haha viktrasning på köpet!

Sen får man väl tat lugnt i början då man börjar tugga :)

Vore kul om du svarade!

Mvh

Elle