Min resa genom eländet

Att jag valde att påbörja min kombinerade behandling i form av mestadels tandreglering och käkkirurgi är mitt livs största misstag.
Jag står för vad jag skriver, jag trodde att om jag rättade till mitt öppna bett skulle jag få ett bättre liv, med bättre självförtroende med att bättre bett. Men nu vägrar ortodonti tandläkarna att ge mig fortsatt behandling, jag har ju en gång blivit lovad behandling för mitt öppna bett, dåligt att inte få vad jag blivit erbjuden från första början. För snart 2 år sedan pajade mitt knä ganska rejält. Fick då rådet av läkare/sjukgymnaster att om mitt knä skulle bli bra, behövde mitt knä daglig rehabilitering, valet för mig var inte så svårt. Mitt pajade knä blev PRIO 1 och min defekta käft till renoveringsobjekt blev PRIO 2/3.
Det är skamligt och tragiskt att tandläkare saknar förståelse att oförutsatta händelser kan ske i ens liv. . Detta i kombination med dåligt bemötande av ortodonti tandläkarna har lett till att jag "snubblat" på mållinjen flera gånger till att göra min sista käkoperation. jag vill inte gå in på vad tandläkarnas dåliga bemötande har inneburit, min starka princip i livet är att man pratar med personen och inte om personen.

Ortodontiassistenter särskilt min egen favorit och Tandsköterskorna är goa och trevliga på tandregleringen!
Jag har aldrig gråtit och varit så ledsen under min livstid efter att ha träffat oförstående tandläkare under de senaste åren.
Jag får helt enkelt skylla mig själv då jag varit så lättlurad till att vara en försökskanin hos tandläkarna under de senaste åren.
JAG är envis och vet att allt kommer lösa sig på bästa sätt till slut, jag har ALLTID kommit långt genom min envishet och mitt inre lugn!

Var ett tag sedan jag bloggade nu, har varken haft lust till att blogga och inte haft någon motivation, men efter alla vänder med min käft är jag rejält glad att jag valde att starta denna bloggen en gång i tiden, har blivit lite av en terapi för att skriva av mig och blivit lite egen journal föring!

I onsdags var det dags för årets andra besök hos käftfixaren, ett besök som blev det bästa någonsin för min del i plågostolen. Verkligen helt otroligt då jag det värsta besöket förra månaden, då jag rymde därifrån. Det bästa är att allt vad tandläkare heter håller sig borta från mig och min käft, då jag har blivit enormt allergisk mot tandläkare!

Onsdagen besök var ett besök på mitt eget initiativ då en stål legatur stack rätt ut i kinden, trodde nästan ett tag att stål legaturen skulle orsaka en ofrivillig peircing i läppen, hade tur att det inte blev så!
Då hade jag sett ut som en skrothandlare.
När käftfixaren ordnat legaturen, sa jag: det märks att du är trött idag, ser du inte att en gummikedja har lossnat, ibland kan det nog vara skönt att ha en patienten som säger till vad som behöver göras.
Jag själv tycker det är underbart att köra lite med folk! ;)
Dagen till ära hade jag med mig en privat dörrvakt, både för min egen säkerhet så ingen oinbjuden skulle komma in rummet och så ingen skulle rymma därifrån!
Bästa B och jag småpratade som vanligt en hel del om lite allt möjligt, hemma har jag alltid radion på jämt, men bästa B överröstade radion rejält i bakgrunden ;)
Jag erkände för B att jag varit på rymmen från min vanliga tandläkare här i Mullsjö ett bra tag, sa att är totalt livrädd och panikslagen till att lägga mig i plågostolen där.
Är det sista lidandet jag vill utsätta mig för så länge jag lever, hjälper knappt inte ens om jag skulle ha med någon att hålla i handen.
Utan det som gäller för mig är att bli nerdrogad eller i nödfall minst 6 kassar med goda drickor från systemet.
Men å andra sidan har jag å tandläkaren i Mullsjö kommit överens att jag ska till henne när jag gjort min sista käk-Op, så på den fronten är jag inte ledsen att OP dragit ut rejält på tiden.
Äntligen har bästa käftfixaren fattat att jag precis som barn uppskattar att få något för att man varit duktig.
Som i duktighets present fick jag 2 tuber special tandkräm värda cirka 100kr styck, så resan in till staden lönade sig.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta lyckades komma upp i mitt 5:e frikort, men tog rejält med tid att få frikortet i handen, då någon räknat fel, aldrig att jag betalar en krona för möe till tt få ett frikort.
Sedan bar det av hemåt för att dricka kaffe och en viss annan kunde åka hem för att diska!

Idag var semestern slut för käften efter hela 2½ månader ute i friheten. Egentligen skulle käften satt sig på tåget för 2 veckor sedan in till staden, men då var käftens ägare sjuk.

Trots att dagens besök var hos min favorit ortodontiassisten så var det rejält jobbigt inför dagens besök, nämligen berätta något som jag förträngt enormt inom mig..............

För lite mindre än en månad sedan kom blixt och dunder som väder en helg, då samtidigt slog det även ner som en blixt från klar himmel med enorm värk i mina framtänder i överkäken. Smärtan & värken har varit enorm, väldigt intensiv och näst intill outhärdlig. Jag har tagit maxdos Alvedon kombinerat med Voltaren, men tyvärr har det inte haft så stor effekt. Tur i oturen har jag även mitt onda utslitna knä, som jag har Tradolan ordinerat vid behov. Har tagit till Tradolanen när det varit som värst. har verkligen gått på halvfart här hemma när jag haft enormt ont. Samtidigt är jag enormt envis, jag har ju verkligen inte haft tid att ringa tandregleringen för att berätta hur illa det varit egentligen, finns ju viktigare saker att göra som att dricka kaffe. Om jag hade ringt hade med all säkerhet en grinig käfthäxa (tandsköterska) sagt, då får du ta Alvedon om du har ont. Men att ta Alvedon och det inte hjälper det minsta är lite som att slänga pengarna i sjön enligt mig.

Idag var tant tandläkare inte på plats, vilket också var lite tur, hon var ute och roade sig på annat håll, upplever mig tyvärr inte tagen på allvar av henne. Då är man lyckligt lottad som har en helt underbar ortodontiassistent, vad skulle jag göra utan henne?

En mer empatisk, förstående och professionell person finns inte inom den svenska vården någon stans det är jag säker på! Kändes bättre att stå ut med att ha ont och berätta den bistra sanningen för B idag.

Blev lite av en lång promenad in på undersöknings rummet nästan längts nere i korridoren som vanligt, bästa B hade redan tänkt ut i förväg att stolen längst in i rummet skulle jag slå mig ner i. Då skulle det bli svårare för mig att rymma iväg. Vaknade av en Ajphone som endast hade 5% av sitt batteri imorse, så frågade B snällt om jag kunde låna 2 hål i väggen, vilket jag så klart fick. Tänk om Ajphonen dött och jag inte vaknat i tid och B ringt och väkt mig, då hade jag varit halvsovande och pratat halvt sovande. Hade satt mig i tandläkarstolen och B säger: Då ska vi ta avtryck idag. Jag: det tror jag nog inte, det är nog inte genomförbart för jag har haft så jävligt ont i mina framtänder, bröt verkligen ihop, man kan verkligen inte klara allt här i världen. Från början förväntade jag mig att behandlingen för mitt öppna bett skulle ge mig mer livskvalitet, men just nu känns det som det knäcker mig totalt. Det är mindre än 4 månader till jul, så bättre att okänsliga tandläkare knäcker nötter istället för mig!!

Är verkligen inte mottaglig för mer elände och skit just nu, har gjort så mycket med mina tänder och min käft hela mitt liv, är trött på allt inom tandvård och tandläkare heter. Något som brutala och pengakåta tandläkare är jag enormt allergisk emot.

Om någon oförstående och oempatisk tandläkare befunnit sig i rummet hade han/hon/hen/det blivit utslängd genom fönstret av mig, hade bara varit att se om de hade överlevt en flygtur från 8:e våningen.

B lyssnade verkligen på vart enda ord jag sa, bågar och gummiband plockades bort och det gjorde mindre ont i mina framtänder. Fick frågan om det isat något i tänder vilket jag inte upplevt att det gjort något alls.

Till slut var jag så dum att jag gick med på att ta de förjävliga avtrycken som jag vetat om länge att de är önskvärda, till Käkkirurgen tydligen, eller om de tycker det är roligt att plåga mig i onödan?

Då jag haft det lite jobbigt privat, vart jag inte alls lika skojfrisk och ironisk idag mot B...... :( Hade om jag egentligen haft lust att hoppa ut genom fönstret med paraply om jag velat, har klarat av ganska många höga fall och mindre olyckor helskinnande genom mitt, så hoppa från 8:e våningen med ett paraply i näven hade nog inte varit något problem

Avtrycken gick över förväntan att ta, som på räls är rätta ordet, hoppas verkligen det är sista gången någonsin jag behöver ta/lämna avtryck?

Sedan skulle allt skrot sättas på igen, bröt då ihop igen å sa det bästa är att ta bort tandställnings jäveln om jag ska behöva ha så enormt ont jag haft, allt har ett pris, man får se för och nackdelar.

jag ser mer nackdelar än fördelar att ta bort skrotet just nu,

NACKDELAR: Enormt ont, viktnedgång (5kg på kort tid, vilket jag inte är i behov av alls), Tradolanen kan nog ha en stor del i det hela då den har som biverkning dålig aptit/illamående, näringsbrist, trötthet, Tänderna blir mer rörliga

FÖRDELAR: Tandläkaren får sin vilja igenom, tänderna flyttar inte på sig, men å andra sidan har jag som är en gammal ortodontipatient ett ganska hårt käkben, tagit enormt med tid för samtliga tänder att förflytta sig till önskat läge.

Tydligen så bestämmer tant tandläkare tandställnings öde. men det är ju min käft = Mina regler, ord och inga visor.

Tills slut satt allt skrot på plats igen, kände genast att det började ömma mer och mer i mina framtänder :(  tittade på klockan hade tagit mer än 1 timme och göra så lite, vilket tålamod B måste ha haft med mig helt otroligt, är nog både lite av en lite besvärlig och underhållande patient trots allt.

Hade helt velat komma med tåget eller bussen, men insåg att jag inte skulle hinna komma till bussen på 10 min.

hade gått en liten bit då B sa: Jag kom ju på att du ska ta röntgen också, är nog vid det här laget en av de patienter som nog har röntgat det mesta på kroppen och fått mkt röntgenstrålning. Har röntgat tänder & käkar enormt många gånger så hade nog fixat det själv utan tandsköterskans hjälp.

Först fick jag ta röntgen som man ser översikt över käkarnas & tändernas placering, sist men inte minst vanlig röntgen på framtänderna.

Sedan blev det hela 3 timmars väntan på tåget hem, skulle ladda mitt busskort (säger fortfarande busskort, åker ju mer tåg än buss, heter ju reskassa, borde då heta resande kort), men automaten på pressbyrån på a6 var på service sa en spydig kärring.

Blev att fördriva tiden genom att gå i affärer, hittade 2 grymt snygga tröjor och lite lagom sexiga underkläder ;)

Ni ska jag sova, väldigt länge imorgon!! Och vänta på att tant tandläkare ska ringa imorgon om besked..

 

 

 

 

 

För andra gången iår var det dags för årets andra besök på Tandregleringen.

min lust och motivation till att blogga har sjunkit som en sten på sjöbotten...

 

Nytt år har det även blivit sedan jag bloggade sist, nytt år = byte till ny tandläkare för tredje gången gillt, valde själv att byta tandläkare igen, pga av många anledningar. Om ni vill veta varför kan ni maila eller fråga på Facebook.

 

dagens besök var inte möe till besök, byte av båge i maxilla (överkäken), får att tydligen försöka trycka in kindtänderna en aning, om jag fttade det rätt.. låter som ett dåligt försök till att förhindra att tänderna och överkäken trycker så vansinnigt  in i kinderna. Min överkäkes size känns som minst 3 storlekar för stor Och trycker så in i norden in i kinderna. Mina kinder är så enormt svullna, känns som jag numera är utklädd till en tattar kärring från Ryssland med extremt stora och runda kinder. 

 

Sedan sa jag till min tandläkare att jag i princip fegat ur till att göra en sista käkoperation, mitt tålamod och en lång väntan i flera år har satt så möe käppar i hjulet för min del i mitt privatliv till att göra saker som man absolute skulle vilja ha gjort istället.. Har tyvärr insett att det största misstaget jag gjort i livet att jag verkligen påbörjade behandlingen för mitt öppna bett. Har fallit många tårar den senaste tiden över mitt livs misstag.

Känner mig som tandläkarnas försökskanin, som ingen riktigt vet hur de ska behandla för att få ett bra slutresultat. kanske borde skickas som restavfall till soptippen då min käft så defekt som den blivit efter att ett antal tandläkare grävt och grejat i min käft. Eller varför inte avlivning då jag inte avlar med kända defekter som bettfel, inavel, aggressivitet, para brokat/mantlat.

 

nu ja jag sova! Är så trött så jag knappast vet vad jag heter, tror jag heter Birgit!!