Min resa genom eländet

Underbart att vara hemma igen!
Idag har jag bara Slappat, slappat, slappat & slappat!!

Natten som var sov jag ganska hyffsat, på ronden var öron-näsa-hals läkarna inne, blodproverna från igår var inget oroväckande. Blev näst intill utskälld av en av läkarna som undrade hur jag kunde stå och borsta tänderna, då jag har så ont. Men han fattande ju tydligen inte uttrycket, om man vill bli fin får man lida pin. Den ända förändringen var att jag skulle få Tradolan utskrivet istället för Dexofen som är lite starkare. Fick även reda på att jag skulle bli utskriven då Tradolan hjälpt mot smärtan. Blev vila innan jag hade samlat mian krafter till att ta en dusch.
Fick vänta ett bra tag innan jag kunde åka hem, de hade glömt bort mig att ge mig receptet på Tradolan.
Efter en stund kom Karl & hans kollega in med receptet och förklarade att jag varken fick köra bil, åka moped eller cykla när jag äter tradolan. För mig var det inte så svårt att avstå från att använda de 3 färdsätten, då jag saknar körkort, inte har mopet & det är punka på cykeln.

Tills slut kunde jag flytta ut från avdelningen för denna gången & åka hem med mamma om kommit för att hämta mig.

Det var mycket skönt att komma hem, mamma var hjälpsam och gav kaninerna mat & vatten!

Sedan blev det tidigt sänggående för att jag var så trött!!

Jag har ju inte haft någon fungerande dator sedan förra veckan, så jag skriver i efterhand nu om de senaste dagarna..

Natten till måndagen var verkligen förjävlig, jag hade så jävla ont.. Vaknade av att jag hade skit ont, snurrar i hela skallen av smärta, borde nästan se stjärnor cirkulera runt som på tecknade filmer.
Gick upp & tog Dexofen tillsammans med Alvedon, för bättre effekt. Fick kämpa i mig tabletter med vätska.
Hade jätte ont, varenda klunk jag svalde gjorde jätte ont.
Gick & la mig en stund för att låta tabletterna verka, men efter någon timme hade jag fortfarande lika ont.
Ringde käkkirurgen och sa hur ont jag hade, de sa att jag skulle komma in direkt.
Innan jag åkte var jag tvungen att vila en stund, för att få ork & kraft.
När jag väl skulle åka halv tolv, svartnar det bara för ögonen när jag ska böja mig ner & ta på mig skorna.
Inser att jag håller på att svimma, sätter mig ner på golvet i köket & tvingar i mig vätska.
För varje klunk jag sväljer gör det jätte ont i hela käften.
Får vila ytterligare lite till, ta mera smärtstillande & tvinga i mig ännu mera Coca cola som är ultimalt att dricka för att även få energi.

Vid 3:e försöket att komma iväg har jag även garderat mig med att ta med Coca cola i ryggsäcken.
Nu har klockan dessutom gott flera timmar sedan jag ringde käkkirurgen, insåg att det var rejält lerigt på stigen genom urskogen upp till busshållplatsen. Fanns en busshållplats nästan utanför huset, men i vanliga fall är det för latmaskar som åker buss därifrån. Men nu var klockan 2 & inga bussar går vid den hållplatsen den tiden.
Efter halva vägen på den leriga skogstigen börjar det snurra i skallen igen, inser att jag håller på att svimma igen och får hålla mig i ett träd. samtidigt ser jag att mina svarta Convurse numera är bruna, får jag sjunkit ner i leran så månget på stigen. Jag kämpar med att få i mig ännu mera vätska.
Efter några sekunder kämpar jag de sista stegen till busshållplatsen. Kollar in klockan & ser att det tagit mig 15 minuter att gå till busshållplatsen, normalt brukar det ta 3 minuter.
Till slut kommer bussen, det är mycket folk som stirrar på mig för att jag är så svullen i ansiktet.
Om det inte hade varit för att jag haft så ont & varit så trött, så hade jag sagt till alla uppkäftigt: Va fan glor ni på? har ni aldrig sett någon som är så här extremt svullen efter en käkoperation förrut.
Vägen med bussen på väg till sjukhuset, har aldrig känts så lång innan, min trötthet & dåsighet av dexofenen, gör att jag slumrar till flera gånger. Varje skarp sväng som bussen gör, känner jag hur ordentligt ont jag har i käften.
Vid detta laget hade blå-ljus med ambuilansen varit ett bättre alternativ, men jag är ju mer än envis..
Att ringa 112 & 2 ambulans sjukvårdare som hade gjort entre i flytt-kaoset i min lilla etta. de kanske inte ens hade kunnat lokalisera sin patient bland alla flyttkartonger.

Till slut är bussen framme vid sjukhuset och jag får kämpa mig ut för att ta de sista stegen upp till käkkirurgen.
Mitt personnummer är inte registrerat i patientdatorn i väntrummet, så jag går fram till receptionens lucka & säger att jag kommit & har ordentligt ont! Jag får sitta ner & vänta en bra stund.
Till slut kommer tandsköterskan Viktoria som är bekant till familjen & ropar upp mig. Känner mig extra trygg när jag inser att Viktoria ska ha mitt besök. Hon frågade hur jag hade kommit hit, hon trodde jag skojade när jag sa att jag hade åkt buss. Jag sa att min envishet vann över att ringa en ambulans.
Jag får sätta mig ner i tandläkarstolen lite halvliggandes, vi pratar lite undertiden vi väntar på att Kirurg-Carl ska komma som är och äter lunch. Jag har så ont och är så trött, så att ligga & prata är lite små jobbigt.
Till slut kommer Kirurg-Carl, som även han ser lite trött & sleten ut. Tar nog på krafterna & vara Käkkirurg med jour, men han har säkert väldigt bra betalt, det är han mer än värd!!
Carl kollade försiktigt i min käft, inget var inflammerat. Han ville veta om jag hade någon feber, så Viktoria fick ett tufft jobb att försöka leta reda på en febertermometer. jag låg precis på febergränsen, men har alltid haft lite lägre kroppstemp.
Carl kom med en super bra ide att jag skulle bli inlagd för observation, ta prover & få dropp då jag haft så ont det senaste dygnet, så jag knappt hade kunnat dricka. han ringde till Öron-Näsa-Hals mottagningen & sa på sin underbara dialekt: jag vill lägga in en tös hos er!
Viktoria följde mig ner till mottagningen, fick ta en liten genväg genom käkkirurgen.

Fick sitta ner i väntrum nr 2 en bra stund, tillslut kom SSK som skrev in mig kvällen innan Käk-op och hämtade mig.
Fick gå in i ett undersökningsrum, där en läkare även var. Han lyssnade på <3/lungor, kollade blodtryck, kollade in i svalj, öron & det värsta näsan. Han upptäkte då att näsblödning som orskade bakre näsblödning under OP fortfarande små blödde typ. Fick reda på att de skulle bränna blödningen, sa att jag är extremt rädd för att det skulle göra ont.
De kallade på en mer erfaren läkare, under tiden fick jag gå in i ett litet vilorum och utrustades med id-band, om jag ännu en gång skulle komma bort i någon av sjukhusets alla hissar. Fick ligga å vila i skrubbenen stund, medan tårarna rann ner för mina kinder av rädsla.
Till slut var stunden kommen, fick ta av mig min svarta J.Lindeberg tröja, som jag sa att jag var jävligt rädd om, då den var så dyr. Även en kvinnlig läkare hade kommit in på rummet, hon var den lyckligt utlottade personen som skulle få plåga mig.
Det gjorde ordentligt ont när hon förde in ett järnföremål i näsan på mig, detta ingreppet var betydligt värre och mer obehaglig än själva käk-op i sig.
När plågandet äntligen var över följde SSK med mig upp på avdelningen, där fick jag den bästa överaskningen på hela dagen! EGEN SAL 10!!  Bara slängde väska och andra tillhörigheter ifrån mig och la mig på sängen.
Kom på att min kära mor säkert satt hemma & ville höra hur det var med mig.
Ringde henne & brast ut i gråt: Jag har blivit inlagd, DU måste åka och hämta väskan som är hemma som jag packade ifall om att jag skulle bli inlagd igen, samt mata kaninerna.
Hörde att stickvagnen kom rullandes på långt håll & att den kom närmare dörren, till slut stod SSK och ville sätta PVK så jag kunde på dropp. Blodprover togs även genom PVK'n så jag inte behövde stickas 2 gånger, omtänksamt, men jag är ju inte stick/sprut rädd efter att ha varit blodgivare i cirka 6 år!
Fick även dagens andra trevliga överaskning, en spruta med Kategan, som jag fick ta själv i magen.
Även den trevliga USKAN kom in å pratade med mig & hälsade mig välkommen tillbaka. Hon skojade lite och undrade óm jag kom tillbaka för jag saknat henne ;) Självklart sa jag, då det inte fanns möjlighet till en USKA att ta med hem.
Efter att Kateganet börjat verka, var det som att sväva på moln, underbart att bli så smärtfri & avslappnad!
sedan kom mamma en stund med mina grejor, fick ny Dalacin (antibiotika) intravenöst.
På Tv var det färjan som gällde.
Blev tidigt godnatt, slumrade till och vaknade av att natt SSK kom in och hälsade. En SSK som jobbade dagpass förra veckan. Somnade omedelbart & vaknade till vid 2 tiden då jag ännu en gång skulle få Dalacin I.V
Somnade sedan och sov riktigt gott!!

Skönt att vara hemma, även fast det var mysigt att ligga på sjukan. Tyvärr har jag väldigt ont. Nu ska jag sova. God natt!

Jag lördag 24:e Oktober innan utskrivning..

Väkt jävligt tidigt

5:36 kom det in en manlig ssk (inte alls snygg). Han tog blodtryck 120/80 & temp 37,5. Jag har inte kunnat sova någon ting, larm, dåligt isolerade väggar. Om 1,5 h är det dags för avgång för att åka säng till slutdestination käkoperation. Detta blir sista blogg inlägget innan op. Jag skriver när jag orkar.


Stunden är kommen......

7:15 SSK som skrev in mig kvällen innan kommer in & säger god morgon.
Hon plockar fram handuk, operations-skorta & operations strumpor åt mig & ber mig att duscha.
Jag blev lite grinig för att mitt ny plattade hår skulle bli burrigt & lockigt.
Jag blir lite små stressad och visar lite av mitt dåliga morgon humör, jag som annars vill vara ute i god tid för att slippa stressa.
När jag kommer ut från duschen iklädd op-skorta & op-strumpor, står 2 st SSK & 1 st USKA och väntar på mig.
Jag får premedicinering i form av 1st 5 mg Stesolid & 2st Panodil.
Min nervositet vid detta laget var verkligen 12 av 10, jag vet inte hur många gånger jag var tvungen att gå på toaletten för att pinka av nervositet.
Jag skämtar till det lite genom att säga: Nu är jag nästan kliniskt ren genom att ha duschat 3 gånger på mindre än 15 timmar :)
Klockan har tickat iväg rejält, jag låser garderoben på salen & ber personalen ta hand om nyckeln.
Ännu en gång tas blodtrycket (120/90), Syresättningen & tempen.
Jag får lite skuld känslor av att jag inte hannit att ringa mamma för att säga god morgon innan jag åkte ner till min käkoperation.
En USKA & en SSK börjar rulla ut sängen ur salen och jag skämtar att det är första gången jag åker säng på riktigt, med undantag från övningskörning av sängar på gymnasiet.
Sängen rullas ut från avdelningen in i hissen från plan 6 ner till plan 3, jag avslöjar för mina sängchafförer i hissen att jag har lite hissfobi efter lite incidenter i hissar.
På vägen till operations salen små pratar Uskan & SSK med mig.
Jag fick den klassiska frågan vad jag jobbar med? Jag svarar att jag oxå är Uska/vårdare men har framtidsplaner på att plugga vidare, jag är värd något bättre arbete.
Av nervositet har några tårar rullat ner för mina kinder....
Hissen plingar till, jag rullas ut ur hissen & får åka säng en ganska lång sträcka..
På avstånd ser jag en dörr med texten KÄKKIRURGI, jag inser snabbt att käkkirgerna har en egen liten verkstad med egen ingång, som alltså inte låg vid dem andra operations salarna.
SSK som kört min säng drar sitt passerkort så dörren öppnas, väl där inne står de grönkläda personalen som ska medverka vid min operation. Min säng rullas in och parkeras i rummet intill operations salen. jag får själv traska in i operations salen på mina darriga ben.
Jag välkomnas varmt ava de grönkläda personalen, ett välbekant ansikte, säger att det är roligt att se mig, men kanske inte så roligt för mig.
Jag får traska några steg in till operations salen, hela jag skakar som en kastanjett, jag lägger mig på det kalla operationsbordet och jag skakar & darrar av nervositet även av att jag frös.

Tankarna börjar komma i huvudet, är det verkligen dax nu? Vågar jag verkligen detta? är det värt detta? Äntligen är det dax!!

Narkos sköterskan presententerar sig, det visar sig att jag känner igen henne från när jag gick elev & fick vara med på några operationer.

Jag börjar förberedas:
¤ Får ta på mig en grön operations mössa i tyg.
¤ EKG-elektroder fästs på min bröstkorg.
¤ PVK (venflon) sätts, först på vänsterhanden, men kärlet brister, så en ny får sättas på handleden, fin färg på kanylen ROSA!!
¤ Dropet kopplas på & säts igång.
¤ Blodtrycks manshett & klämma för syresättning kopplas även på.
¤ Jag får ett täcke om benen & små kuddar under benen, jag påpekar att mina fötter är som isbitar, så fötterna stoppas om lite extra.
¤ Även syrgasgrimma får jag på mig.

Nu är det inte långt tills stunden är kommen.
Jag ligger med båda armarna utsträkta, tårarna rullar ännumera nerför mina kinder, jag känner mig utlämnat (men väl omhändertagen) & väldigt "liten" i en operations sal.
Narkos medlet börjar pumpas in i mig, de frågar om jag känner mig konstig eller trött, icke det minsta eller något svarar jag.
Jag får en mask för munnen, för att andas in narkosgas, jag blir väldigt yr, får panik & är pang borta av nakosen.


UPPVAKET

Jag hör någon säga operationen är över & klockan är tjugo i tolv,  jag har en syrgas mask för munnen &  ligger i min säng på uppvaknings avdelningen. Detta är det första jag mins efter operationen, har inget som helst minne av att jag har blivit i lyft en säng. De frågar om jag har ont, hur mycket på an skala mellan 1 & 10, jag inser att jag verligen har ont & säger att det gör så ont som en 12.a.
Ganska ofta får jag frågan om jag är kisse nödig, vilket jag inte var, några gånger kollar dem med ultra ljud, för att kolla om jag hade urin i blåsan...
jag får kartegan insprutat i CVK,n, jag slumrar till en stund, efter en stund frågar en sjuksköterska mig om jag fortfarande har ont, jag har fortfarande ordentligt ont, jag får ytterliggare mer smärtstillande som pumpas i mig.
Denna gången värkar smärtstlllandet ordentligt, denna gången blir jag helt borta..
Efter någon timme vaknar jag till & är ordentligt yr & illamående, en sjuksköterska får fort fram en rondskål i papp, som jag spyr hur mycket som helst i. Plötsligt ser jag att min spya består av blod slamsor...
Dom följande timmarna spyr jag ännu mera blod......
Jag har förmånen att ha en klocka mitt framför mig, så jag slapp och fråga vad klockan var hela tiden..
Jag var dessutom rejält kisse nödig, vilket jag sa till om, sköterskan skulle hjälpa mig upp på toaletten, men så fort jag sätter mig upp i sängen blir det alldeles svart för mina ögon och jag tuppar av, ..........
Så det skulle bli till att få ett bäcken i sängen, med massa skärmar runt hela sängen, men försöket att försöka  kissa på bäcken gick inget bra.. Det gick helt enkelt inte att pissa, ofta efter operationer när man fått muskel avslappnande kan det vara svårt för pisseriet att komma igång..
Sköterskan tar åter fram ultraljudsappareten för att kolla urinet i blåsan, nu var det hela 5dl i min blåsa..
Jag förstår genast vad utgången blir för mig som är extremt kissenödig..
TAPPA urinblåsan, en tillfällig urinkateter fördes in i mitt urinrör och oj vad det rann urin, det var väldigt obekvämt att få en urin kateter införd..
Dom kommande timmarna fortsätter jag att spy och slumra till om vart annat, några läkare kommer och kollar till mig...
Bara för att jag spyr så mycket som jag gör blir jag inte uppskickad på vårdavdelningen..
Men kvart i sju kommer 3 sjuksköterskor från avdelningen (en av dem är en gammal klasskompis) och vill ta med mig upp till avdelningen, efterv ungefär 9 timmar på uppvaket, kändes helt underbart att få åka iväg upp till avdelningen.

AVDELNINGEN
En sjuksköterska ( en föredetta klasskompis) skjutsade iväg mig & sängen, till avdelningen och  salen som jag låg på, nu hade även min rums kompis ockuperat salen, hennes färäldrar var på besök.
Jag var helt slut, teven på salen på på högsta volym och henns föräldrar pratade i hög ton...
Jag var helt slut, jag fick hjälp med att få byta till ett sexig blå nattskjorta igen, jag fick även hjälp att ta mig till toaletten, då var jag vinglig på benen och var rädd att svimma. Jag var helt överlycklig att jag kunde göra "ettan" helt själv!! På Toaletten börjadfe jag blöda näseblod, så en sjuksköterska petade upp en kompress en näsan på mig..
Jag började även spy och personalen ordnade fram spypåsar och ett helt paket med näsdukar/servetter.
Efter en stund kom även min morsa på besök, men hon åkte efter en stund, då jag var helt slut.
Personalen ordnade även lite is åt mig som jag sög på för att få ner lite svullnad..
Min käkkirurg kom även för att titta till mig, han konstaterade att det inte var någon blödning i munnen..
Fick även några tabletter panodil (sup) och Voltaren? jag blev lite besviken att jag ej kunde få lite starkare tabletter, men icke sa nicke, jag hade tydligen fått enligt maxdos......
Rumskompisen tittade på Mammas pojke och efter en stund slocknade jag, trots det höga ljudet.. zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Efter någon timme vaknade jag till av att nattpersonalen, den kommande natten turades jag och  rumskompisen av att gå på toaletten, droppet gör en enormt pinkenödig och jag spydde en massa även..

SLUT PÅ DENNA DAG!!!!!!!!

Sista bilden på mig innan käkoperationen...

Jag har inte bloggat på några dagar, haft oturen att datorn hängde sig & blev sten död..

Imorgon kväll blir det att infinna sig öron vårdavdelningen för att skriva in sig innan operationen..

På torsdag morgon 7:50 rullas jag ner i en sjukhus säng till operation.

Jag är väldigt nervös kan jag säga..

Ska försöka blogga lite från mobilen, nu ska jag hem & fixa lite.

• Vit Snurre Sprätt huvtröja
• En jacka
• En klänning
• En vit/svart randig top, med slejf i armen
• Titan resväska
• Hallmata
• The silar
• Hårfärg
• Klockradio
• Dedoranter
• Bok: Emma Mias Dotter
• Frisör sax
• Nagelklippare