Min resa genom eländet

Livet är orättvist...

Dagen innan julafton inträffade bland det värsta som finns, jag fann min Ian (Tallbackens Inga Svårigheter) liggandes död i sin bur, livet är så orättvist när en knappt 3 månaders kaninunge bara rycks ifrån en.

Ian föddes med sina 2 bröder 27:e September, 3 små pojkar som var enormt efterlängtade, länge har jag försökt att få ungar efter Ina, förra hösten 1 månad innan min käkoperation fick hon 7 välskpata ungar som hon hade bra hand dom första 5 dagarna, sedan en morgon kom jag ut, då hade Ina stympat sina ungar tills döds.
Sedan i våras gick hon tom..
Men jag har iallafall 2 pojkar här hemma Ino & Ion..

Men det är vändå väldigt speciellt när man får fälja de så från första början, man fäster sig lite extra mycket för vissa kaniner.
Ian var minst av sina bröder, men har var den tuffaste, var alltid först fram för att hälsa i buren, alltid mest stojig, gjorde glägje skutt innan han ens kunde se om något var i vägen för honom.


Tallbackens Inga Svårigheter "Ian"

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: